Kampel m.: Gerät zum Auskämmen des Strohs, ![](fonts/sonderz.php?c=39) ![](fonts/sonderz.php?c=107) ![](fonts/sonderz.php?c=97) ![](fonts/sonderz.php?c=109) ![](fonts/sonderz.php?c=112) Trans. 44. ![](fonts/raute.png) Etym.: Gerätebez. auf -el zu Kamm, Kammen, ahd. kamb, kambo.- s.a. Kammel, Kämmel f. 'Kämmkamm' (DWB 11, 108), kampeln.- Kart.: Klausmann 2004, 168 (Kämpel 'Kamm'). ![](fonts/raute.png) Lit.: AhdAsGl. 5, 181; BadWB 3, 61; BairZ. 1998, 177; BayWB 1, 1251; DWB 11, 136; ElsWB 1, 443; SchwäbAtl. 19; SchwäbWB 4, 187; SchweizWB 3, 297; Staribacher 2003, 56; TirWB 322; VorarlWB 2, 15. |